Sommarlov
Sommarlov nudå! härligt härligt, få riktiga sovmorgon och känslan av sommarn kommer snart igen när det blir varmare och soligare!
Balen igår var supe najs! men alla for typ vid 10 så efter det vart det lite dött! Själv for jag 11!! men några bilder kommer :D
Försov mig i morse, vaknade 5 minuter innan vi skulle vara i aulan så det var bara för mig att ta på mig kläder och cykla till skolan. missade lite när kören sjöng (inget speciellt tycker jag, sjunger hela tiden nästan samma låtar och så), men missade oxå hälften av blommans framträdande :( Han satt och spelade gitarr samtidigt som han sjöng, hur bra som helst! och sen fick han en liten stående ovasion av några (typ bara från de i 9an, jag stod upp iaf! :D ).
Och sen när Sanyaj delade ut medaljer så var det först för tjejerna i 7an som var med i 11-manna fotboll som fick medaljer, sen skulle 7ans tjejer som varit med och spelat innebandy och tillslut de som spelat inomhusfotboll i 7an få guldmedaljer. Så vissa fick ju tre styckna!
Men nu har man tagit farväl till klassen som var ganska tyst idag faktiskt, vi brukar alltid prata hur mkt som helst. En utav det bästa sakerna med klassen är att alla är sig själv och under de här tre åren har alla förändrats på posetivt sätt och man vågar mkt mer nu än i 7an. I 7an så var man rädd att göra bort sig, om man gjorde bort sig så skulle man leva med det i tre år. Men det är oftast bara en själv som ser de felen och hakar upp sig på de felen på folk. Bara en själv som inte glömmer vad man har gjort. Eller det är vad jag tycker iaf! :) Man ville oxå att folk skulle få rätt uppfattning om en, man ville inte att folk skulle kalla en efter något man gjort för länge sedan.
Man ville bli godkänd för alla för den man är lixom, men egentligen så ska man inte ens tänka så, man ska vara godkänd, man ska inte känna någon press. Man ska kunna få vara en själv utan att vänta på att någon ska godkänna en.
Jag känner att jag har förändrats både utseendemässigt och jag vågar mkt mer nu! Nu känner jag alla och alla känner mig, man vet inte allt då men man vet hur alla är. I 7an var vi väldigt uppdelade i grupper och man var mest och helst med dom. Men man försökte även lära känna de nya lite mer. Men 8an måste väl varit bästa året, man hade lärt känna alla och vi hade de bästa lärarna, alla pratade med alla och så vann vi ju trippelbollen! Vi var inte de yngsta på skolan men inte de äldsta heller. I 8an hade man inte så mkt press på sig.
I 7an var man sjukt taggad på att börja högstadiet och då pluggade man ju jätte mkt! och i 9an var man som tröttaste, ävan fast man ville plugga så orkade man inte! Och i 9an så är det sista chansen att visa vilket betyg man ska ha! Och om det är som jag att man behöver ha någorlunda bra betyg så kan det bli stressigt! men känns ändå som att jag kommer in men är inte helt hundra!
Inte den perfekta bilden, alla är inte redo men det är den ända jag har just nu!
Balen igår var supe najs! men alla for typ vid 10 så efter det vart det lite dött! Själv for jag 11!! men några bilder kommer :D
Försov mig i morse, vaknade 5 minuter innan vi skulle vara i aulan så det var bara för mig att ta på mig kläder och cykla till skolan. missade lite när kören sjöng (inget speciellt tycker jag, sjunger hela tiden nästan samma låtar och så), men missade oxå hälften av blommans framträdande :( Han satt och spelade gitarr samtidigt som han sjöng, hur bra som helst! och sen fick han en liten stående ovasion av några (typ bara från de i 9an, jag stod upp iaf! :D ).
Och sen när Sanyaj delade ut medaljer så var det först för tjejerna i 7an som var med i 11-manna fotboll som fick medaljer, sen skulle 7ans tjejer som varit med och spelat innebandy och tillslut de som spelat inomhusfotboll i 7an få guldmedaljer. Så vissa fick ju tre styckna!
Men nu har man tagit farväl till klassen som var ganska tyst idag faktiskt, vi brukar alltid prata hur mkt som helst. En utav det bästa sakerna med klassen är att alla är sig själv och under de här tre åren har alla förändrats på posetivt sätt och man vågar mkt mer nu än i 7an. I 7an så var man rädd att göra bort sig, om man gjorde bort sig så skulle man leva med det i tre år. Men det är oftast bara en själv som ser de felen och hakar upp sig på de felen på folk. Bara en själv som inte glömmer vad man har gjort. Eller det är vad jag tycker iaf! :) Man ville oxå att folk skulle få rätt uppfattning om en, man ville inte att folk skulle kalla en efter något man gjort för länge sedan.
Man ville bli godkänd för alla för den man är lixom, men egentligen så ska man inte ens tänka så, man ska vara godkänd, man ska inte känna någon press. Man ska kunna få vara en själv utan att vänta på att någon ska godkänna en.
Jag känner att jag har förändrats både utseendemässigt och jag vågar mkt mer nu! Nu känner jag alla och alla känner mig, man vet inte allt då men man vet hur alla är. I 7an var vi väldigt uppdelade i grupper och man var mest och helst med dom. Men man försökte även lära känna de nya lite mer. Men 8an måste väl varit bästa året, man hade lärt känna alla och vi hade de bästa lärarna, alla pratade med alla och så vann vi ju trippelbollen! Vi var inte de yngsta på skolan men inte de äldsta heller. I 8an hade man inte så mkt press på sig.
I 7an var man sjukt taggad på att börja högstadiet och då pluggade man ju jätte mkt! och i 9an var man som tröttaste, ävan fast man ville plugga så orkade man inte! Och i 9an så är det sista chansen att visa vilket betyg man ska ha! Och om det är som jag att man behöver ha någorlunda bra betyg så kan det bli stressigt! men känns ändå som att jag kommer in men är inte helt hundra!
Inte den perfekta bilden, alla är inte redo men det är den ända jag har just nu!Kommentarer
Trackback
